Konstnären Birgitta Godlund har utifrån erfarenheter från arbete med Skapande Skola formulerat flera intressanta synpunkter och iakttagelser.
Birgitta är också intresserad av andra konstnärers erfarenhet av arbete med Skapande Skola. Om någon har några konstruktiva tankar så kan KC förmedla dom på hemsidan.
HB
HÅL I HUVET?
Så drastiskt uttalade sig en internationellt verksam konstkurator på ett seminarium nyligden om makthavares oförmåga att satsa på konst och kreativitet i skolan. Eftersom forskningen pekar på att 60 -70 % av dagens skolbarn, som vuxna kommer behöva uppfinna sina egna yrken, måste Skolan idag ge eleverna verktyg i kreativt och flexibelt tänkande, så att de klarar sig i morgondagens samhälle.
Är då inte Kulturrådets satsning på mer kultur i skolan Skapande skola ett nytänkande? Som konstnär ser man kanske inte alltid på sig själv i ett perspektiv utifrån. Men ett av motiven till att engagera professionella kulturarbetare i skolans vardag var att blotta närvaron av kreativitet förkroppsligad i en utifrån kommande konstnär, musiker, dramatiker m fl med automatik skulle skapa en atmosfär av kreativitet, vilket i sin tur skulle starta den s k estetiska läroprocessen som Lgr 11 påbjuder i skolans samtliga läroämnen.
Tacksammast engagerades jag för något år sedan i ett terminslångt ämnesövergripande Skapande skola projekt på en kommunal högstadieskola på skånska landsbygden. Långsamt förstod jag, och har därtill tagit till mig nya fakta, att mitt kontrakt i många avseenden var ett undantag. Bland annat genom att Sydsvenska Dagbladet ungefär samtidigt genomförde en lång artikelserie om den svenska skolan och där nämnde vårt projekt som något av en framgångssaga. Vårt – eftersom ansvarig lärare närvarade under samtliga lektionstillfällen, så att vi tillsammans efter varje tillfälle ägnade 5-10 minuter åt gemensam utvärdering. Ömsesidig fortbildning och kompetensutveckling! Vårt – eftersom eleverna själva hade många härliga uppslag, t ex en konstutställning med deras alster, också halvfärdiga skisser. De ville redovisa ”hur vi tänkt” – den kognitiva processen. Efter avslutat projekt uppmättes en klart förbättrad måluppfyllelse i engelska och svenska.
Personligen är/var jag alltså mycket nöjd med mitt långa gästspel i skolans värld. Andra lärare tittade in med kommentarer som ”så här kul kan man alltså jobba med NO”. Under perioden upplevde jag kontakten med ungdomarna, deras tankar och drömmar, som oerhört stimulerande. OCH mitt eget skapande gick på högvarv.
Men ett normalt Skapande skola projekt innebär oftast att kulturarbetaren jobbar på ett isolerat projekt under mycket begränsad tid. Ofta ensam i klassrummet. Eller ihop med bildläraren, som då får litet nytändning. Alternativt ser bildläraren konstnären som en rival. Och under låt säga 10 timmar hinner man inte vare sig med sin person eller med sin arbetsinsats annat än skrapa på ytan av begreppet estetiska läroprocesser. Om konstnären i sitt arbete med eleverna inte samtidigt förklarar sitt intuitiva och experimentella förhållningssätt för lärarna så uppstår det inte något kreativt klimat vare sig i undervisningen eller i andra skolsituationer. Snarare kan det omvända förhållandet uppstå.
Lärarna känner sig tryggast med textbaserad tydlig vetenskap, fakta, empiri och logik, medan kulturella mjukvaror upplevs som farligare. Att lära ut, eller snarare uppmuntra barnens fantasi, inlevelseförmåga och breda perspektiv är en process, inte ett projekt. Att döma av den debatt som pågår inom Lärarförbundet finns det inom kåren en rätt stor rädsla inför såväl Skapande skola som estetiska läroprocesser. Lärarna har inte tid eller kunskap att hantera det kreativa kaos som kan uppstå t o m i ett samtal runt ett konstverk. På sin höjd har de under sin utbildning tränats att använda bilden som pedagogisk förklaring eller att låta barnen skapa bilder i lätthanterliga tekniker, som kritor, tuschpennor eller datoranimation till enkla, snabba illustrationer i slutet av lektionen.
Acceptansen i Skolan för mer Konst i undervisningen hade eventuellt varit större om vi konstnärer godkänt lärarnas klagomål på olika brister- medel, möjlighetet, tid mm och böjt oss för skolans önskemål och villkor. Korta punktinsatser som paus i det teoretiska lärandet! Men jag tror på dialog och samtal, där vi konstnärer som individer kan föregå med gott exempel. Nu hade jag med min bakgrund som gästföreläsare vid Malmö lärarhögskola, rätt lätt att argumentera för en utvidgning/förlängning av grundkonceptet i Skapande skola. Men jag tror att om man som Skapande skola kandidat inte förmår förhandla sig till ett längre kontrakt, så lönar det sig att lägga några timmar på obetalda möten med rektor och hela lärarkåren för att förklara all forskning som ligger bakom varje konstnärligt uttryck. Att barn och ungdomar söker kunskap med likartade fantasifulla och kreativa metoder. Ett Skapande skola projekt utan förankring i skolans vardag riskerar att reduceras till ren underhållning- ett välkommet avbrott i rutinerna för såväl lärare som elever. Men knappast den glädje och energiinjektion konst och kultur ger för den som låter färg, form, toner, poesi… tränga in under huden – dagligen! I samtliga ämnen!
Den mångbottnade konsten har en kraft att spegla samhällets föränderliga karaktär å ena sidan och å andra sidan gestalta stora existentiella frågeställningar. Det statliga kulturrådets uppgift är att sprida den kunskapen över hela landet. Något bättre redskap för detta än Sveriges lärarkår i samarbete med regionens/ortens utbildade kulturarbetare finns knappast. Under den stora recessionen I USA engagerades genom Roosevelts New Deal (WPA) konstnärerna i de statliga skolorna som bild (läs konst-)lärare. Det är en allmänt vedertagen sanning att Abstract Expressionism fann sin tidigaste form i USA p g a denna satsning på god högkvalitativ konst i den allmänna skolan.
Prematura – beskrevs såväl Skapande skola som Lgr 11 på det ovan nämnda seminariet. Jag tror vi måste stoppa undan de hårda orden och konstruktivt analysera den uppkomna situationen. Det statliga kulturrådets initiativ Skapande skola kom i tiden ungefär samtidigt som andra statliga försörjningsmöjligheter för konstnärer skrotades, som förlegade och elitistiska. Skapande skola innebär på så sätt ett mer demokratiskt tänkesätt som gett många fler konstnärer välbehövliga inkomster. Låt oss se att det här smörgåsbordet av småsnuttar kultur som Skapande skola utgör idag är en början på en process. Början på ett samtal som vi alla kan föra på individnivå. Som konstnärer för att få storlek och kontinuitet i våra kontrakt. Som föräldrar för att få en i sann mening fungerande skola för våra barn. Som lärare med visioner om nya arbetssätt. På grupp/kulturpolitiknivå bör samtalet handla om en ny kontext – en ny permanent mötesplats för konstnärer, barn och ungdomar samt lärare.
